Stina

Svaret är väldigt enkelt på varför jag inte bloggar lika mycket som jag en gång gjorde. 

För det första så har jag totalt glömt vilket lösenord jag har till bloggen så jag kommer endast in via en dator som jag inte använder längre. Jag har försökt ansöka om nytt lösenord hur många gångersom helst med jag får aldrig någon återställningslänk skickad till min mail. Varje gång jag försöker lösa det så tar min ork lixom slut vid

"Maila ansvariga på blogg.se" 
Känner inte att det är så viktigt. 

Men den största orsaken är ändå att jag har människor jag en gång känt och litat på som jag inte vill har någon inblick i mitt liv längre. Det handlar om någon som misshandlat mig psykiskt under flera års tid och jag känner mig obekväm i att lägga upp mina tankar och funderingar när hen kan läsa detta. 

Sen tycker jag dessutom att det inte är lika roligt längre. Jag blir obekväm när för många läser och jag tycker det är jobbigt i största allmänhet med vad som är intressant för andra att läsa eller inte. Jag skrev så länge för bara min egen skull och det är nog vad jag kommer göra framöver. Kanske unden en lösenordsskyddad blogg eller i annat utförande. 
Oavsett så vill jag tacka alla som går in här ibland för att se vad jag har för mig. Men jag tror att alla som göra det och är intresserade oxå är en del av mitt liv i övrigt och hör av sig med jämna mellanrum. 

Så med det säger jag tack och adjö ör denna gången. 
Don't expect me to be back in quite some time. 

Jag har nog aldrig varit så taggad på våren som jag är just nu och varje dag solen är framme (vilket den bevisligen inte var idag, skitväder!) så känns det som om hela min tillvaro sjunger! Man hör fågelkvitter när man går upp på morgonen, jag i min extremt morgontrötta status tar mig bort till kaffemaskinen i köket där alla minasmå växter står och gror. Och varje natt har antingen någon ny liten finis tittat upp ovenför jorden eller så har en annan fått ett nytt blad, blivit liiite större osv. Jag ÄLSKAR när det växer!!!! 
Min orkidé har precis slagit ut, min växtlampa som jag byggt själv funkar prima och den lilla påskliljan blommar för fullt. Vårat kök är som en lite vårbomb att gå in i och jag stormtrivs... 

 

 

Till poängen med detta inlägg dock,det gäller jobb och muffins.

 

1. Jag har fått jobb som anpassar sig till 100% utefter hur mycket jag studerar. Helt på riktigt fick jag ett samtal för några veckor sedan när jag gick till jobbet och hör en röst som jag känner väl  Hen frågar om jag fortfarande är intresserad av ett jobb jag sökte för inte så länge sen och om jag skulle vilja kombinera det med mitt studerande. Dom skapar alltså, en studenttjänst till mig och ännu är det bara jag i heela Norrköping som har detta. Känns fantastiskt! 
   Man kan väl säga att det är ett slags flexjobb där jag själv anmäler vilka tider och hur mycket jag kan jobba utefter vilket tryck jag har i skolan. har jag mycket prov osv kanske jag inte jobbar alls på ett tag och har jag lov kan jag gå in och jobba 100% om tillfället ges. 
   Perfekt!
   
   
2. Jag stannar kvar och jobbar som extrapersonal på Café Villa Flora i sommar. Jag saknar att baka, göra cappuchinos och at möta kunder öga mot öga. Det ska bli jätteroligt att komma tillbaka till verksamheten och jag ser fram emot dom helger som kommer att spenderas där!
   
   
   

Båda jobbtillfällen jag har här jag har fått därför att jag har FRÅGAT, så snälla ni som sitter och söker jobb och inte lyckas. VÅGA FRÅGA, att vara feg att fråga är din värsta ovän.

Förutom detta så har jag hvudet runt så mycket olika saker som skulle göra detta blogginlägg för långt så jag avslutar i köket där jag började. I köket har det hänt grejjer som inte hänt på, år! 
För det första har jag ändligen satt upp en griffeltavla på ett utav skafferidörrarna och jag har pratat om att ha någon form av griffeltavla att skriva tesorter och liknande på i... Ja vi pratar år här. JÄTTELÄNGE har jag oratat om detta och vipps! idag blev det av! 
Så dagen till ära bara för att det äntligen blev av så bakade jag även Muffins.

Men Muffins har jag heller aldrig bakat senaste åren, mest därför att muffins nog är det tråkigaste bakverket man kan göra! När allt jag tänker på är att den tiden det tar, tar lika lång till att göra något mycket godare. 
Vad?... Äppelkaka såklart! 

Men jag gjorde muffins och det blev tre olika sorter. Blåbär, vit choklad med apelsinskal och även äpplemuffins med kardemumma och kanel. Jag kunde inte hålla mig. NÅGOT var ju tvunget att vara med äpple 

Dear K.
Eternity didn't last as long as we said and your effort to keep going is beyond words at this point.
And i sit here wondering.
Did you think it was worth loosing everything over? Because i sure as hell don't think so.
Not so much as a call back after i tried reaching out weeks in a row, total radio silence. I hope your bubble with your new baby boy is happy, that the grey skies don't hit you and that somebody brings you strawberries when you feel sad.
I hope this isn't the way you solve disagreement in the future, you loose more than you win.
Cause im hurt, right into the bone core hurt that my best friend for so many years has come to a point where she won't even answare my call.

So.
Was it worth it?

Filip och jag är rätt så duktiga på att laga mat (take that jantelagen!) och kollar sällan recept, men idag blev jag inspirerad av ett recept som Jamie Oliver la upp på Facebook idag. Det heter "One cup pancake" och fungerade rätt bra! Ska man göra vanliga svenska  pannkakor så tillsätt bara lite extra mjölk. 
Jag tyckte att detta var bra då det är så enkelt och väldigt lätt att komma ihåg ~

 

 

 

Smöra en stekpanna ordentligt och stek sedan på som vanligt! 

 

Jag använde inte något bakpulver och smälte även smöret och hällde direkt i smeten, därför att så brukar jag alltid göra. Länk till Jamies med pannkaksrecept med bacon och grejjer länkar jag oxå så ni kommer dit om ni klickar på bilden
..
HUR GOTT det inte detta ut???
Jag ääääälskar pannkakor <3

Ritad av Daria M.  

 

Tack tumblr, jag hittade precis perfekta självportättet av mig själv i Harry Potters glasögon. Jag är en riktig liten hemmapluggis nu, avklarade mitt matteprov idag och har spenderat resten av dagen med att fixa till i lägenheten, bygga sängfort med massa fina lampor och druckit kaffe vid mitt fönster med min katt. 

Det vore så härligt om jag kunde koppla bort precis som Filip kan, på fem minuter så ligger han där och slumrar problemlöst. Det spelar ingen roll om han är stressad, har mycket att tänka på eller att göra. När det är dags att sova så sover han, inget knussel. 

 

Men jag, jag ligger vaken. Pillar i mobilen, är ofokuserad och tankspridd precis som nu.

Vi gick och la oss för två timmar sedan och tillslut fick jag nog, så nu sitter jag här i vår nya soffa med datorn i knät. Uppe mitt i natten precis som förr i tiden och det är lite mysigt. Kila svansar efter mig som ett barn och har lagt sig hos mig som vanligt.

 

 

 

 

 

 

 

Mer sant än så blir det inte. Jag fick lägga till en kurs i skolan som jag först av ougrundlig anledning inte fick plats i ifrån början. Behöver Biologi 2 för att söka vidare till lärare och när jag fick mina antagningsbesked fanns alla mina kurser med (Kemi, Matte 3b/c och Naturkunskap) med men inte Biologi... Efter en vecka på skolan märkte jag att vissa hoppade in i mina kurser och andra hoppade av så jag tänkte att jag borde kunna göra samma sak. Sagt och gjort frågade jag biologiläraren om han hade platser kvar. 

- Ja! Platser har vi, det är bara att du hoppar in. Klassen börjar om en kvart! 

Vipps var det löst!
Nu har jag tittat på celler jag skrapat ifrån kinden i mikroskop och jämfört med växtceller ifrån en rödlök och det känns skönt att säga. Vi har inte lika celler överhuvudtaget

Skillnaden kan ni se här! 


Framöver kommer jag läsa på för fullt  och första provet i biologin är redan nästa vecka. Prov... Det var sååå länge sen man hade prov och kursen är mycket mer inriktat på kemisk biologi än förut. Vilket är inget mindre än knepigt. 
 
Önska mig lycka till så önskar jag er en fin kväll. Jag ska plugga vidare en kortis och sedan sova. Sova mer vill säga, har redan sovit middag 1 timma idag och är redan trött fast klockan bara är 20:34! 

Varje tisdag har jag träning med mina kautchukelever.
Och det är nog det bästa man kan göra en tisdagseftermiddag!

Kuriosa: Kautchuk betyder gummi och diciplinen står för vighet inom Cirkus. Vi tränar mycket stretch, vighet och stabilitet för att sedan kunna skapa ett nummer med WOWkänsla. Själv uppträdde jag med denna diciplin när jag var yngre (ca 10 år gammal) men slutade då min rygg inte klarad av mer. Den blev krokig och ihoptryckt tyvärr pga fel träning...

Därför tränar jag nu mina tjejer på rätt sätt, ifrån rätt grunder och med kontroll i varje rörelse. Årets tema är valt av cirkusens styrelse och vi är riktigt taggade! Dräkter testades idag och allt är på god väg att bli riktigt snyggt. Har man styrkan och vigheten så kan man stanna i poser exempelvis som på följande bild

---

För att bli vigare behöver man börja enkelt, först och främst värma upp med lite smidiga rörelser och jag tycker att solhälsningen är ett toppenverktyg för detta. Använder det själv när jag vill komma igång eller kanske bara känner att jag behöver en "pick me up" som man säger. Så jag tänkte dela med mig av den via en fin bild jag hittade på Tumblr. Postat utav thin-eulogy

 

Jag ska försöka hinna med denna kortis innan jag går till skolan imorgon bitti, försök det ni oxå. Lugnar sinnet, hjälper iallafall mig att fokusera och det är såå skönt att sträcka ut sig lite på morgonen. 
Det var allt jag hade ikväll, jag ville bara skriva ett inlägg i ren inspiration utav dagens träning. 

Kick some butt tomorrow!

Är hungrig efter så mycket. 
Mestadels är det att koppla av och sova. Det blir aldrig nog med sömn och när jag vaknar så känner jag mig stressad över hur våren kommer bli. Dock finns det ett så jääkla bra citat jag läste igår som lyder

 

Säger inte att man inte tror på sigsjälv över huvud taget om man är nervös, oroar sig eller ifrågasätter sina val. Dock tar jag det som att man kanske bara ska försöka fortsätta med det man gör tills ett beslut man väntar på kommer kanske. Så det är vad jag försöker att göra, vänta ut stormen. 
Varför är jag stressad då? Undrar ni kanske.. Jo. 
Jag har precis börjat plugga 75% (Vilket inte är 100% jag vet!) och jag har helt plötsligt en massa tid över jag inte haft förut. Den tiden fyller jag upp med att plugga dom kurser jag har och framför allt, räkna matte. Vilket nog är det vidrigaste jag vet. Det går bra ett tal, nästa tal man kommer till så slår det slint i huvudet och jag förstår verkligen ingenting. Antingen har boken inte förklarat hur jag ska göra eller så är jag så fruktansvärt trög att jag inte vet motsatsen. Så, matten stressar mig något enormt. 
SEN väntar jag på besked om anställning ifrån ett bemanningsföretag vid namn Proffice som ska svara på om dom vill återanställa mig på min gamla tjänst igen då alla vi Julvikarier fått gå. Därefter kommer mitt dilemma. 

Hur gör jag om jag får det, hur blir det om jag inte får det. Att hoppa av några kurser är enkelt och att kanske läsa en kurs på sidan av jobbet skulle absolut gå. MEN om jag inte får det, måste jag ta studielån då. 
LÅN?! Ordet är som cancer i öronen på mig. Skulle alla dagar i veckan spara lön under en längre tid som sedan betalar för studierna istället för att ta lån. Men då kommer istället en liten fågel och säger "Du är 22 Stina, du kommer inte vara färdig lärare före 27 års ålder".... Okej. Men man kan väl bli färdig lärare när man är 30 eller?! 

Summan av kardemumman: Jag är inne i en förvirrande process där jag ifrågasätter vem jag är och vad jag vill göra med mitt liv.
Det suger.