Stina

Idag hade jag en jättebra dag med Josefin som är en utav au pairerna här i New plymouth som oxå är ifrån Sverige och jag tror vi har pratat om allt man kan prata om so far. Familjer, hemlängtan, pojkvänner, vänner  osv.  Riktigt skönt och välbehövligt. 

Jag tror jag går sönder. Jag såg vintergatan idag på stjärnhimlen och därefter ett stjärnfall och jag önskade mig hem. Fan, vad har jag gjort?! 

Jag får panik, på riktigt och  alla jag älskar och bryr mig om är på andra sidan utav världen. Vet inte om jag klarat detta och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Filip har sagt att han betalar min flygbiljett hem men jag har fortfarande fyra veckors uppsägningstid. Ska jag försöka hitta ny familj som inte har lika många barn och inte går igenom en separation? Ska jag skita i hela au pairandet över huvud taget och söka andra jobb på mitt visa. Det enda jag vill är att känna mig hemma och lycklig över att ha åkt hit. Just nu känns det bara som en mardröm som blir värre och värre. 

Jag vill bara hem till Filip, Mamma, Kim, Linda. Pyromaniart och jag räknar dagarna tills den dagen kommer. Det är ju inte rätt någonstans. Klockan är 00:31 och jag tror att jag dör lite långsamt. 

Helvete