Stina

Isdrottning av Narnia

...Tiden går... 

Väggarna växer, snön faller sakta utanför dörren. 
Jag ser spår i snön, knackar på och hör... ingenting... 
Kan vi ses? jag hör... ingenting.. 
Telefonen surrar till, vart är du, jag behöver dig! .. ingenting... 

.Sviken. Min vapendragare är blind och svärdet är oslipat. 

Vi ses nog aldrig igen min vän, det som en gång var finns inte mer. 
Bo in dig i ditt slott, stäng alla dörrar och mura in din lycka. 
Utanför din dörr står tomhet, därför att på dörrmattan fanns bara nålar och dörren var kall som is.